Freddelishious

Jag vill inte hänga ut någon även om ni som läser redan vet vad jag ska skriva. 

Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska känna, det som har hänt är om än gammalt så är det oförlåtligt. 

En person som jag älskade mest av allt, som jag nästan hade som min förebild, pga dennes lugn, humor, och fantastiska sätt att vara, har svikit mig mer än jag trodde skulle vara möjligt. 

Denna fick mig att tycka synd om och ta hand om, när allt ingick i en väl planerad plan, och jag får erkänna att den va snyggt gjord, jag fattade ingenting, eller va jag bara blind av äkta kärlek?

jag tänker inte skriva vad som hänt specifikt, men jag hade gått vidare, jag va lycklig , ända tills igår när jag ännu en gång fick hjärtat ut draget och trampat på. 

Vem ska jag va arg på mig själv eller denna andra? 

Är jag ens arg, eller är jag bara sviken? En sak säker är att jag är bedragen och utskämmd, hur kan man säga dom orden när dom inte har någon mening? Hur kan man medvetet såra en människa och iskallt ljuga varje dag? 

 

jag väljer idag att låta det bero och fortsätta med mitt egna liv, ingen hämnd ingen smutskastning, ville  bara skriva av mig detta så jag får gå vidare utan dig och med människor jag bryr mig om istället.

som Angelica sa, vad har du kärt dig av det här? 

 

Och jag har lärt mig, vännerna och familj är vad som är viktigt <3